Can't take it anymore.
Det bästa sättet att beskriva hur jag känner just nu är med låten av Bruce. I'm going down. 
Det är svårt att försöka och försöka,  när alla bara kollar åt ett annat håll. Det är svårt att hålla huvudet högt över ytan, när man vill ner till botten och gräva i dyn.
Jag känner mig tom, tom utan dig. Utan min andra halva. Hoppas du läser detta, vännen.
Du har format mig efter dina händer. Jag har sett upp till dig sen lekis. Jag har velat vara som dig. Men jag valde att gå en annan väg. Men det var vi, så olika, men ändå så lika.
Ett år sen, ett år sen vi pratade om det. Och ingenting har hänt. Inte ett dugg. Jag tror inte på tomma ord längre.
De betyder nada, ingenting. Säger man något, ska man visa det. Inte bara säga något. Det vet vi lika väl. Allt jag har sagt och gjort har varit äkta. From the bottom of my heart, u know.

Man måste värna om en vänskap som en blomma. Bara för att blomman har levt så superlänge av din vård, betyder det inte att den kommer forstätta leva utan din vård. Den behöver vattning och solljus. Inte stå torr i ett mörkt rum.





I still belive in us.