Jag vet inte vart jag ska börja.
Det händer bara inte oss, det händer inte här i Torsby. Det kan man tänka, men det gör faktsikt det.
Ännu en gång, har en som jag känner/kände gått till himlen. Ännu en, som är född 1993. Vi är ganska olycksdrabbade, ha?
Jag minns igår, när jag fick reda på det. Hur hjärtat började slå sabbare slag, hur handsvetten började komma i händerna, som var iskalla. Hur tom man känner sig. Hur tårarna började komma i ögonen, men man snabbt blinkade bort dem.
Jag visste inte vad jag skulle säga, utan blev vara sittandes, tänkandes.
Tänkte på Tobbe, hur han var. Jag kände honom inte bra, och visst, vi pratade inte med varandra nu. Men vi gick i samma klass i två år, då vi pratade med varandra. Och ibland pratade vi på Fryken.
Jag tänkte på hur han kom hem till mina kusiner när Seb fyllde 11 år, han och en kompis till honom kom med paket, och fick tårta och fika. Vi kände oss obekväma i situationen, eftersom det var ett kusinkalas.
Sen tänkte jag på sexan, då vi var uppe vid Runnsjön. Som en avslutning, jag lånade din kudde, och vi låg på detta bordet där. Vi sa inte mycket, utan kollade på andra som hade vattenkrig, sen gick du och var med.
Det finns minnen, bra och dåliga. Men det är i stunder som dessa vi glömmer de dåliga, vi slänger dem djupt, djupt in. Och låser dörren. För vi vill bara ha kvar de ljusa stunderna, då du fanns på jorden och var lycklig.
Ingen ska behöva må dåligt, ingen!

Hoppas du har det bättre där du är.
Vila i frid, Tobias Helmersson.

1993.06.10-2009.10.22