& det gör jag med blandade känslor. Jag känner mig förvirrad. Jag vill inte lämna all den tryggheten som jag har på Fryken. Jag känner en massa lärare som jag kan prata med, elever(kompisar) och klassen känns helt okej. Även om jag ibland kan bli sååå trött på klassen, så är den bra.

Jag känner mig lite rädd för att börja gymnasiet. För att inte vara bäst längre, inte vara störst på skolan, inte vara ordförande som jag verkligen har varit nöjd med. Jag är orolig för det talet som jag ska hålla i kyrkan imorgon, hemskt! Jag kommer göra bort mig känns det som. Men jag har knåpat ihop något som låter okej. Jag hoppas på att kören kommer sjuunga så bra som vi har gjort på alla repetioner. Jag är sååå nervös för betygen. Inte för att de kommer  vara dåliga, det vet jag att de inte kommer vara. Jag vet att de kommer vara djäävligt bra, men hur bra, det är det. Kommer jag få så många MVG som jag vill? Tänk om jag får de 15 som jag har hoppats på, då har jag 315 poäng, 5 poäng från max. Det var det som jag och Emelie sa den dagen som vi började sjuan, nu fixar vi MVG i allt va? Och båda två har lyckats bra på Fryken. Hon har betyg så det skriker om det, och det har jag också. Vi två är bäst, så ärre :).

Jag vet inte, det är med blandade känslor som jag kommer lämna M4 imorgon. Lycka över att ha klarat det, och med BRA betyg i bagaget. Sorg/vemod över att lämna något som har varit mitt LIV i tre år.