Åh. Alla minnen, alla känslor, de svallar över.
4 dagar jag gått nu, och det är ännu inte verklighet för mig.
Jag kommer nog träffa dig om 2 dagar, hur ska mitt hjärta hålla?
Jag antar att jag får bita ihop och give it a try! För man kan inte vara vänner om man inte försöker, ellerhur?

Men det är underligt. Att du skriver mer sms nu än under den tiden vi var tillsammans. Kanske för att du känner dig friare? Jag vet inte jag. Jag vet, att det är ingen som är så bra som du är. Och detta skrev jag precis med ett leende. Jag vet inte varför. Men jag är så glad att jag fick tillbringa 8½ mer eller mindre underbara månader med dig, Pär.

Jag kan fortfarande inte fatta att det är slut. Att jag aldrig mer kommer få kyssa dedär mjuka läpparna. Eller kolla på dig när du sover. Det är ofattbart. Men, livet är fyllt med hjärtesorger.
 
Men en sak som är säker, är att jag aldrig kommer att glömma. Du var den, som fick mig att inse vad riktig kärlek är. Vad ett förhållande går ut på. Att man kan tycka om en människa så det gör ont. Att skriva långa sms fulla med kärlek, och sedan ligga och inte kunna sova när man får ett litet hjärta tillbaka. Känna fjärilar i magen när man känner doften av en person. Den doften som man skulle känna igen bland 1000tals killar.

Nu ska jag inte sitta och skriva detta, för tårar rullar ned för min kind. Men en sak är säker, du är en underbar person, det ska du veta! Det har jag sagt, flera gånger om. Du bara måste få in det i din hjärna.

Jag älskade dig, verkligen jättemycket.

Jag önskar dig ALLT gott i världen.